När man hänger med Helena kan man bara vara säker på en sak. Man
kommer att ha förbannat kul! Efter några dagar med kitesurfing i
Essaouira ville vi iväg och bara titta lite på de fantastiska Atlasbergen. Vi liftar till Marrakech och tar sedan en taxi till Imlil (1740m över havet ),
som vi endast har hört är en bra utgångspunkt för vandring. Utan att
veta någonting om stället och helt utan vandringsprylar hamnar vi i en
by där alla turister bär t-shirts där det står något i stil med Ultra-Trail du Mont-Blanc.
Vi känner oss givetvis helt hemma här i våra utomlandsstrandbyxor. På
närmaste turistbyrå (om det nu fanns flera vet jag inte..) bokar vi in
oss på ett billigt hotell, ca 150kr natten inklusive middag och frukost
och frågar sedan ’var ligger högsta toppen i atlasbergen’. Här säger han
och pekar på något som är ca 1.7 mil bort. Går det att bestiga den
toppen frågar vi. Ja, säger han, om ni börjar 03.30 på mulåsna, rider
det i ca tre timmar till basstationen, sedan vandrar ni 5-6 timmar upp
på toppen för att sedan åka mulåsa tillbaka. Vi hör oss själva säga att
det låter kul.
Sagt och gjort, dagen där på väntar mulåsnorna och våra
guider/åsenförare på oss. Vår tur går bland bergsgetter, stenar, några
buskar, bäckar och bergskanter. Varje gång mulåsnan väljer att gå mot
ett stup för att sedan snabbt göra en 90-graders sväng mår jag lite
illa. Vi mötte några andra vandrare som kollade på vår outfit och jag
tror alla tänkte samma sak som vi själva gjorde. Vad gör dessa jäntor
här uppe.
Basstationen låg på 3207m över havet och toppen på 4167m. Om
det var jobbigt pga lite syre i luften eller pga att vi faktisikt
kämpade är svårt att säga. Vi besteg toppen, och tog oss ned till Imlil.
Jag åkte aldrig på åsnan ned, det kändes som att spela livet på lotto
plus att mina nedre reginoer inte riktigt gillade den provisoriska
sadeln. I Imlil packade vi våra väskor och tog oss sedan till ett hotell
i Marrakech för att sova 4h innan flyget fick lyfta tillbaka mot
Sverige.
Jag ångrar inte denna upplevelse för en sekund, och det är alltså möjligt att endast spendera ett dygn i atlasbergen och på den tiden hinna se väldigt mycket, men jag rekommenderar ändå inte denna tur som en dagstur. För oss tog det 14h inklusive pauser. Hade jag gjort om det idag hade jag tagit med mig rktiga vandringsskor och vandrat till basstationen första dagen, sovit en natt, gått upp på toppen, sovit en natt och sedan gått ned.
Sjukt vad mycket korppen orkar! Helena, du var outstanding!