Med en enkel packning, löparskor, lite kläder, lite mat och inga sovsaker bara de iväg mot Tarfala. Mange pigg, men mina ben var väldigt slitna efter nygrens led så det var en befrielse att få komma fram, äta och sova för att sedan kliva upp, äta och påbörja vanringen mot Unna Räita. Jag har alltid velat se den stugan, den ser så fantiastisk fin ut på bild. Första passet gick bra, passerade sjön som ska vara Sverigest högst belägna sjö, Gaskkajavri (även kallad ”svartsjön”). Passerade en minnesplats för dem som krashade med helikopter och sedan hasade vi oss på snö nästan hela vägen till nästa pass. Första passet var absolut det enklaste. Det andra passet var stenigt och sten blev även det ord som sammanfattade trepassleden. Sten sten och sten överallt. Fantasiska orörada ytor och sten.
Vi stannade och åt mellan andra och tredje passet, lite stressigt då klockan tickade på så någon vila var bara att glömma. Tredje passet går mellan pyramiden och knivkammen. Detta pass är rätt tugnt, återigen stenigt och väldigt brant. Det var mycket snö och vi åkte ned längs högerkanten för att sedan, slutligen, komma fram till nattplatsen som spenderades i den lilla stugan. Dåligt tak, dålig kamin och lite ruttet, men annars helt okej. Det är synd att vi vid betalningen hos STF inte lyckades få det betalt som en natt där, utan istället fick betala det som en “tältplats” vid Alesjaure. Hade gärna sett att pengarna hade gått direkt till den stugan istället för till en bastu åt kungsledenvandrare. (Inte bitter.)
Vi sov sedan en natt och gick dagen där på ned till vistasdalen och vistasstugan. Man kan tänka att denna vandring är kort och enkel. Den var kort, men ack så slitig. Minst 1000 björkris skulle vi igenom och ännu mer vide samt dimma från morgon till kväll. Vistasstugan dök sedan upp från ingenstans. Helt plötsligt, mitt ute vid bäcken låg den bara där. Åt bacon med ölkorv och potatismos med vitlök och parmasan. Namnam åt den maträtten. Hade jag gått denna del igen så hade jag hellre gått via Nallostugan och sedan ned den vägen.
Vistasstugan till Alesjaure var en busenkel vandring, rätt kort och väldigt vacker. Mycket fåglar, härlig natur och inte alls så mycket sten som under de andra dagarna.
Resten av tiden utspelade sig på kungsleden. Det blev en natt i Alesjaure och en i Sälka innan man var tillbaka vid Kebnekaise. Regnet vräkte ned på vägen mot Sälka och man var helt sjöblöt när man klev in i den stugan. All kritik till mina föräldrar som i hela mitt liv sagt ”Kungsleden är som e4:an, kungsleden den ska vi inte gå på! Kungsleden är för 08:ir” Kungsleden mellan Alesjaure och Singi var väldigt mysigt och behagligt att springa! Det var skitjobbigt med fantastikt kul! Tack Mange för skratt i spöregn och pepp nästa hela vägen 🙂
