Elin brukar kunna komma ibland när jag saknar henne. Även om vi knappt aldrig kramar om varandra i verkligheten så är det just en kram jag saknar nu. Jag skulle vilja se henne komma springande på stranden i ett slappt linne och jeansshorts, ungefär som i en romantisk film, och sen bara ge henne en stor kram.
Det är inte varje dag man skrattar så att tårarna rinner eller så att magen viker sig. Men när det väl händer är nästan Elin alltid med. Elin kanske är inte så bra på att bokstavera baklänges och inte heller är hon bra på att sy symaskin, MEN:
Elin kan göra eld, hon kan springa fort, hon kan agera bollplank och hon kan tänka åt mig när jag inte kan tänka själv. Hon är trevlig, smart och hjälpsam. Hon kan laga mat på Murrikan och faktum är att hon i stort sett kan laga soppa på en spik – för hur lite saker som ens finns i kylen så kan hon ändå få ihop en trerätters middag och ibland även lyckas trolla fram en flaska vin. Hon sliter och jobbar som ett djur och lär sig alltid nya saker superfort.
Jag har ett kärt minne men har tappat bilden, det var en sommarkväll i augusti då vi knäppte på oss inlines och åkte iväg till Svartåfors för att bada i solnedgången. Lovely!
Elin är en vinnare i allt – i alla fall för mig. Hon är världens bästa vän. Jag gillar inte att du är 1000 mil bort. Kom hit, jag behöver dig.