Ibland har man obotligt tur med vädret, ungefär som denna midsommarhelg. Fem oförglömliga dagar spenderades i Hemavanfjällen. Oxtindarna gav inte vika en sekund under alla dessa dagar. De stod upp som aldrig förr. Dygnet runt.
Vi började med en lunchtur på torsdagen, från kåtaviken upp mot Melkfjellet. Det var helt galet mycket snö, helt otroligt. Vi turade med skidorna på ryggen i ca 200m innan vi kunde koppla på för att sedan inte ta av dem innan vi var nere igen.
Midsommarafton spenderade på artfjället, kring Praahkoetjåhke. Här var det betydligt jobbigare att gå upp, mestadels beroende på packningens vikt och skarpare lutning än dagen innan. Vi hittade en svårslagen tältplats och vilade några timmar för sedan på natten bestiga toppen och åka skidor i midnattssolen. Ännu en dream come true. Gåshud och sång när man åkte. Det var bra snö i början men jag stupade mot slutet pga att det inte gick att styra (givetvis snön det var fel på). Morgonen där på gick vi en kortare tur, brände sönder ansikten och armar för att sedan basta och frossa jordgubbstårta i stugan.
Det var en helg med otroliga vyer, mycket chips och godis och återigen, svårslagna Oxtindar. – Och som alltid när Pär är med, minnen för livet 🙂