I så många år har jag och min familj tittat på dem. Nästan varje påsk har man suttit vid matbordet i Bredviken och bara tittat. Tittat. Och tittat. Varje skidtur har man fotat, fotat och fotat. Jag tror på riktigt att det inte finns någon familj som har fler bilder än vår familj. Dessa okstindar. Oslagbara och jordens finaste fjällstoppar. Det tog många år innan resan dit blev verklighet. Men nu, nu har jag stått högst upp på dem och det var nästan en tår i ögat när man såg toppröset. Mycket annat såg man i och för sig inte alls.
Det var kallt och regn och moln på toppen, men vad gjorde det, resan var mödan värd 🙂
Vi hann även med några timmar på Okstindbreen! Och två fina nätter på fjället.
